Hej kära lyssnare!
Jag hoppas att du har det bra . Jag hoppas också du har hunnit lyssna på pod nr. 15 om sorgereaktioner. Om du inte har hunnit med det ännu, så är det aldrig för sent. Du får ny kunskap som du kommer ha nytta av förr eller senare. Vi kommer alla vara med om upplevelser som är jobbiga och utmanande och vi kommer alla få uppleva död i vår närhet. Till slut kommer vi få möta vår egen död. I mitt arbete som Leg. sjuksköterska har jag behandlat många patienter som har avlidit under mina tjänstgöringspass och jag har haft otaliga samtal med anhöriga och mött deras sorg och frågor.
I dagens pod delar min syster Marianne med sig av sina erfarenheter om att mista sin son Eric, två veckor innan han skulle fylla 18 år. Hon berättar hur hon kämpade för hans överlevnad från hans första levnadsdag tills han drog sitt sista andetag. Jag har många gånger tänkt tanken, hur orkar du Marianne? Ibland ställde jag frågan öppet till henne och jag fick samma svar varje gång; För att jag inte har något annat val.
Det är en stark och gripande berättelse om min systers kamp genom ett oändligt antal läkarbesök, sjukhusvistelser, operationer, sömnlösa nätter, gråt och förtvivlan till skratt och att uppskatta det lilla i livet.
Vi talar alldeles för lite om döden, vi tror att om vi undviker det så kommer vi inte att drabbas. När vi förstår att döden är en del av livet och förbereder oss så gott vi kan, så kommer vi förhoppningsvis ha med oss en hel del verktyg i hur vi möter sorgens alla faser. Vi kan sedan komma ut på andra sidan som starkare och visare människor.
Lyssna här:
Lev varje dag som det vore din sista, glöm inte att berätta för dem du älskar att du gör det och vilka egenskaper du uppskattar hos dem. När vi tittar tillbaka på våra liv ångra vi mest de saker vi inte gjorde eller inte sa. Låt de bli så få som möjligt.
Läsarkommentarer